Juli! Redan! Här har jag gått och tänkt att ”det är inte dags än” och ”jag har gott om tid”. Men det har jag ju inte alls. Det är ju nu det händer.
Vid den här tiden, när allt kommit upp och står i blom så får jag en obändig lust att gräva upp allt och börja om. Vissa plantor har hamnat ”fel” eller skulle se bättre ut på annan plats. Vissa blev inte som man tänkt sig. Det är svårt att bedöma plantan från en bild på en fröpåse.
Cosmos till exempel, överraskar mig ständigt. De jag tror ska bli höga blir ganska låga osv. Jag tror dock jag har bestämt mig för att inte testa de nya ”trendsorterna” igen utan hålla mig till de klassiska. Även om de är supertjusiga precis när de slår ut så upplever jag att de nya blommar kortare, är väldigt instabila i färgen och skräpar mer.
Och på tal om instabil färg. Flera av mina Amazing grey har blivit röda i år. Tjusiga men inte det jag hade planerat i rabatten.
Mina vallmosådder brukar inte gå så strålande bra. Har försökt direktså utan framgång. Har man hungriga sniglar så har man. Har försökt slänga ut frön på snön för det ska ju funka så bra men utan resultat. Förodlade i vanlig ordning och satte ut några små sytrådar i våras. Några blev miniatyrvallmo men några tog sig och växte över förväntan. Framförallt jättesorterna.
Jag är också väldig förtjust i de riktigt mörka sorterna. De blev tyvärr lite miniatyriga i år men bättre lycka nästa gång.
Den absoluta favoriten i år blev den vita Swansdown. Men hjälp vad tjusig! Och vilket passande namn. Hoppas den frösår överallt!
Hon åldras med värdighet och kjolen blir tunnare och tunnare tills hon tappar den helt. Får man sluta sina dagar så får en vara nöjd😄.
